förbannade jävla sjukvård

Inte nog med att man ska ha ett barn med speciella behov så ska man slåss mot sjukvården också?? Meningen var ju att vi skulle åka till Umeå imrogon för inskrivning för sedan att Sixten skulle göra sin första operation nästa måndag. Idag klockan fyra ringer dom och ställer in allting. Blir dså förbannat less på alltid behöva kämpa behöva ringa beböva ifrågasätta. Så idag blir en ledsen dag för inge blir som man tänkt sig inge blir som man planerar. Barnvakt var fixad hundvakt var fixad vi var redo att åka iväg å göra operationen. Men nee jävla skit vård!! Känns som vi alltid ska stå sist i kön? Och samma känsla som när vi satt på flygplatsen och fick veta att vi inte skulle få flyga till uppsala infinner sig. Vi är Inte viktiga! Och lite ego är man för jag vill ju att mitt barn ska komma i första hand. Jag vill ha räkmackan i mitt liv men just verkar de gå så jag ska kämpa lite mer. Min tröst är inte att Sixten kommer inte minnas de här. Inte minnas att jag grät och tyckte allt var åt helvete. Men just nu känns de inte som jag årkar jag årkar fälla en tår och tänka de går åt helvete iallfall. Så varsågod den som ville jag skulle bryta ihop de är gjort nu för nu årkar jag inge mer.